Tillbaka till nuet

                                
                                          
 

Tillbaka till nuet. Den 28 juli. Fem månader efter vi började behandlingen. 9 cytostatikabehandlingar, en misslyckad och en lyckad stamcellsskörd, en akutinläggning på grund av infektion samt en operation senare. Tumören i binjuren är borta (hela binjuren togs bort under operationen). Cancercellerna var inte helt döda, men de var på väg att mogna (dö) och de fanns bara i binjuren och, framför allt, nu är de borta. Idag sätter vi igång igen. Behandling 8+2.

Trots att vi fortfarande inget vet och så många frågetecken finns kvar så är nuet så mycket bättre än vad jag hade vågat hoppas på för fem månader sen. Idag sa läkaren ”det ser ut som om vi har sjukdomen under kontroll” för att förklara varför de vågar vänta med nästa operation, den komplicerade käk-operationen. Varannan gång får vi veta att tumören i käken går att operera bort, varannan att det inte går. Det senaste beskedet är att efter två extra cytostatikabehandlingar (som även de satts in för att försöka krympa tumören ytterligare och öka möjligheterna till en lyckad operation) så sätter vi igång med högdos-behandling. Efter det ska de återigen göra en MR-röntgen för att se hur stor tumören är och besluta utifrån det om de kan operera eller inte. 

Men just nu mår han bra. 11 dagar efter operation och en månad efter senaste cytostatikabehandlingen. Det känns så sorgligt att sätta igång igen, fylla honom med gifter igen. Han är han stark, han äter bra, han fortsätter att växa, han är smal men inte på ett onormalt sätt. Framför allt har han kvar sin intensivt nyfikna blick. Den har försvunnit i stunder, ett par dagar i taget när han mått som sämst och varje gång blir jag lika rädd att den inte ska komma tillbaka igen. Men den kommer alltid tillbaka, varje gång mycket snabbare än vi tror. Han har en sådan styrka. Jag vågar inte säga mer, men jag är så tacksam för dessa dagar när han är fri från smärta och full av upptäckarlust. När man ser i hans blick hur lycklig han är att få leva just nu, att få dansa och äta bananer och krama träden och mata gräset och snurra runt tills han ramlar och plocka kottar och känna vinden. Då är jag inte rädd. Då är jag också lycklig. 

Kommentera här: