Inge ba

                                                                                   
 
Inge ba säger kämpen när det är nått som han inte gillar. Om han skulle uttala sig om behandlingen så skulle han nog säga att den är inge ba. Det skulle gå bättre den här omgången, men hittills gör det inte det. Febern fortsätter stiga och sjunka och han orkar inte leka och vill inte äta. Vi fick höja smärtpumpen i fredags. Läkaren sa förra gången att med äldre barn är det vanligt att det blir lättare för varje omgång men med mindre barn är det svårare att förutse. Jag var tvungen att tänka att det skulle bli bättre och bättre så jag tog inte in det där om mindre barn.
 
Idag kom Offa och Ei för att leka men lekstunden bestod mest av att sitta och banka rumpa på en oroligt sovande kämpe. Väl vaken orkar han inte leka själv men han kan i alla fall ge instruktioner om hur tåg ska ritas om och om igen (lekrummet är fullt av bilder på kämpedesignade tåg!).
 
De senaste dagarna har jag undrat mycket om den här behandlingen egentligen är värd det. Så mycket smärta och kämpande och så kommer vi ändå aldrig veta i slutändan vilken skillnad den gjorde. Jag har känt mig så nära att bara strunta i alltihop, stänga av behandlingen, lämna sjukhuset och återgå till livet med den risk som det skulle innebära. Möjligheten att säga nej finns alltid där. Men jag vet ju att vi aldrig skulle göra det. Vi väljer detta (trots allt) för att vi tror att det är det minst dåliga alternativet. För att vi tror att det ökar hans chanser att överleva.  
 
En bild på en leende kämpe får i alla fall komma med, från för några dagar sedan när mamman fortfarande kunde locka fram ett leende genom att leka monster. För att påminna om den glädje och livskraft som finns där under biverkningsdimman.  
 
 
1 Lina:

skriven

Så fina ni ❤️. Styrkekramar ❤️🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀

Svar: Kramar tillbaka fina Lina ❤️
pussmonster.net

2 Anonym:

skriven

Så fina ni är!Man smälter när man ser hans leende ( jag med brorsdottern /Shqipe)

Svar: 😊
pussmonster.net

Kommentera här: