Haveri

                                                 
 
Precis när jag skrivit det förra inlägget så vände det. Inte stuprätt till att börja med kanske men efter ett tag var riktningen helt klart lodrät nedåt. Det började på lördagsmorgonen med feber och smärta i bröstet igen. Istället för att vänta och se så beslutades det snart att slangen nu skulle ut. 6 timmars fasta blev till 9.5 timmar isolerade med feber och kanske årets varmaste dag. Kl. 9 på kvällen kommer vi till sist upp på operation. Kämpen har då 40 graders feber och gråter efter vatten. Han får vätska intravenöst men eftersom det finns en övre gräns för hur mycket vätska han får få i sig under behandlingen så ligger den rätt lågt trots febern och värmen. Och dricka får han inte så kort inför operation. Mitt hjärta brister (för första gången av många dessa dagar) av att säga nej om och om igen.
 
1,5 timmar senare ligger han på akutuppvaket och slangen i bröstet är borta. Istället har han en slang ovanför armvecket som går upp genom armen och in i en ven i bröstet. Planen är att han ska ha den tills immunterapin är över. Kämpen tar tid på sig att vakna och jag lyssnar på berättelserna som uppdagas när olika patienter vaknar från sina sövningar runt midnatt en lördagsnatt på Rigshospitalet. En äldre man viskar hjälp mig, hjälp mig när han vaknar och ber sjuksköterskorna om och om igen om mer smärtlindrande för han har så ont i magen. En ung kvinna vaknar förvirrad och får berättat för sig var hon är och att de har satt ihop hennes ben igen (så uttrycker de sig) efter att en häst har sparkat sönder det. Kämpen är det enda barnet på akutuppvaket och vaknar efter ett par timmar till så smått, tillräckligt för att vi ska få skickas tillbaka till vår egen avdelning igen. 
 
Men den natten får han febertoppar igen på närmare 40 grader och nästa dag när vi tänker att han ska börja bli bättre så blir han istället sämre. Ligger utslagen hela dagen, äter ingenting och orkar inte ens titta på tåg på datorn(!). Han får några utslag och har klåda, får flera febertoppar och är allmänt otillfreds. Nästa natt blir ännu värre, med nära 41 graders feber och mer klåda. När antiobiotikan som han fått sen vi lades in på 64:an förra veckan sätts igång på måndagsmorgonen så bryter det ut helt och hållet. Våldsam klåda som gör att kämpen skriker och gråter, svullnad och rödflammiga utslag på hela kroppen. De förstår till sist han har utvecklat en allergisk reaktion mot antibiotikan som stegvis intensifierats.
 
Efter en lång tung dag med klåda och gråt har han han äntligen kommit till ro på kvällen när en läkare kom som tillkallats några timmar tidigare eftersom kämpen knappt kissat på hela dagen. Hon vill göra ett ultraljud på urinblåsan och kämpen blir återigen heltokig av att bli väckt när han äntligen lugnat sig. Läkaren insisterar på att sätta kateter och istället för att hålla fast en förtvivlad kämpe får han sövas en kort stund på rummet mitt i natten.
 
Nu är katetern borta igen men han är fortfarande mycket svullen. Han är trött och mest sur men äter för första gången sen i fredags. Febern är borta men två olika infektionsvärden pekar åt olika håll. Vår huvudläkare beslutar nu om vi kan sätta igång eller inte. 
 
Kämpen har varit ett plåster på mig sen han blev dålig. Om någon annan ens kommer i närheten så blir han ifrån sig. Jag känner mig helt snurrig. Sömnbristen och stressen samlas inom mig och någon gång vet jag att jag måste gå ifrån och sova ikapp. Men om jag kan så vill jag vänta tills det vänder igen. Tills jag ser att kämpen låter sig tröstas av sin baba igen.
   
1 Elisabeth hove Faster:

skriven

Tänker på er. Han e världens starkaste man som jag vet. kramar i massor.

Svar: Ja det är han!! Tack och kramar tillbaka.
pussmonster.net

2 Katarina:

skriven

Tänker på er♡orden räcker inte till...kanske är det därför uråldriga ord dyker upp i mitt huvud...från Kärlekens lov i Bibeln...du Erika, gör dessa ord om kärlek till verklighet: kärleken är tålmodig och god, allt hoppas den, allt bär den...så bestå nu dessa tre, tro, hopp och kärlek, men störst av dem är kärleken♡♡♡önskar er en lugn natt nu♡

Svar: Tack kära du för vackraste orden..💜
pussmonster.net

Kommentera här: