Det rullar på

                                          
                                   Kämpen och Drulle Droppställning på chokladpaus i korridoren

Ett missöde om dagen höll vi oss till fram till dag fem då vi blev isolerade i rummet på grund av att kämpen plötsligt fick en väldig hosta. När den slutade nästa dag lika plötsligt som den kom antog de att det var en biverkan av behandlingen snarare än ett virus, så då blev vi släppta fria igen (efter ännu en evighetsväntan på ett doktorsbeslut). Det var tur det, för även om kämpen är tröttare än vanligt så spenderar han större delen av sin vakna tid i lekrummet eller bland cyklarna och bilarna i korridoren. Ut i friska luften får han inte komma under dessa dagar (jag försökte förhandla mig till att vi i alla fall skulle få ta honom utanför dörren när det såg ut som om vi skulle bli isolerade en längre tid – det fick vi inte), men han måste i alla fall få röra på sig.

Men sen dess har det rullat på. Några tvåor finns hela tiden på min lista (han är svullen och väger hela tiden lite för mycket, aptiten de senaste dagarna har varit minimal och pulsen hela tiden lite för hög) men ingenting som riskerar att vi måste stänga av behandlingen eller som kämpen själv verkar lida av. Det verkar som om han faktiskt kommer kunna få denna behandling – på full dos. Det är en enorm lättnad. För första gången känns det som om jag börjar skymta slutet på denna evighetsresa.

Kommentera här: