Ett nytt år

                                 
 
Kanske ett gott nytt år, men det vet jag inte nu. Jag hoppas och jag tror, men jag vet inte. Vad jag vet är att det är nytt och hur mycket jag vill att det ska fyllas med allt som inte har med dåtiden att göra. När nyåret närmade sig blev det påtagligt ur mycket av allt det jobbiga och hemska som fortfarande satt kvar i mig. Hur minnena och smärtan så gärna vill klänga sig fast i mig och risken att låta dom forma den jag är nu. Att låta dem bli en identitet som hakar upp sig på att Ingen kommer någon att förstå hur det var, hur det kändes! Alla de där dagarna, men framför allt alla jobbiga nätter... Vi är dom som gick igenom detta. Det gjorde så ont och ingen kommer någonsin att förstå.
 
Det är inte jag. Det är inte kämpen. Inte nu när han fortfarande har den fantastiska förmågan att leva bara i nuet. Men inte heller sen när han börjar forma sin förståelse för sig själv. Det är något som vi gick igenom. Som vi tog oss igenom. Som vi överlevde (ja!). Men det är inte vad vi är. Vi är allt som vi fortfarande kommer att göra. Allt som vi gör med den gåva som livet är. 
 
Så innan nyåret blev mitt mantra att nu släpper jag taget. Jag förlåter universum för att vi tvingades ner i den avgrunden. Jag släpper taget om det som var. Rädslan får vi leva med ett tag till, men smärtan säger jag hejdå till. Eller hejgå, som kämpen skulle säga. Hejgå smärtan, hejgå behandlingarna, hejgå alla dessa svåra ensamma nätter. Jag accepterar att ni kom och någonstans är jag tacksam för att ni tvingade mig att inse att jag är så mycket starkare än jag trodde. För att ni påminde oss om att inte ta något för givet och om hur förunderligt fantastisk existensen faktiskt är. Men nu är det över. Nu ska vi leva vidare. Nu släpper jag taget, (Plötsligt kommer jag på mig själv med att nynna sången från en viss Disneyfilm som varit rätt populär på sistone, men jag ska försöka skriva klart detta utan att citera den).    
 
Jag kan skriva om att släppa eftersom vi fick ett så härligt avslut på året. Inga mer oförklarliga smärtor eller symptom. Inga fler turer till akuten. Hemma och friska fick vi fira ännu en jul och ännu ett nyår med alla samlade. Då är det lättare att tänka att är som det ska och invänta rutinkontrollerna som blir en och en halv månad för sena, med magnetröntgen först den 21a januari. Därinnan och därefter fortsätter vi att leva och vara och göra allt som fortfarande finns framför oss.  
 
 
1 Lina:

skriven

"Vi är allt som vi fortfarande kommer att göra. Allt som vi gör med den gåva som livet är" Så starkt ❤️, vilka kämpar ni är, vilken styrka ni besitter i er ❤️🍀. Så fina bilder på er & underbart att ni fick en fin jul och nyår 🍀.
Kramar

Svar: Kramar❤️
pussmonster.net

Kommentera här: