Dinosaurier och en drake

                                         
 
I onsdags var trombocyterna på plats och han kunde få den nya immunterapin. Inga biverkningar alls. Sedan dess har han bara fortsatt att må bättre och bättre och i helgen har han varit helt och hållet sitt vanliga glada, pigga, nyfikna och busiga jag igen. Så fick vi äntligen några fina dagar igen, helt sjukhusfria, med dinosaurier och en drake och lek med kompisar och till och med lite vårsol.
 
Käken växer igen, men vi har fått förklarat att även om immunterapin funkar så växer tumörerna innan de krymper eller stabiliseras. Än så länge är det möjligt att tro att den fungerar. 
 
Jag ser på dig mycket min älskade. Jag tittar i dina bruna ögon, stryker min hand över ditt delvis släta, delvis taggiga huvud. Jag känner på dina ben, dina armar, din mage, din rygg. Jag luktar på dig. Jag lyssnar på din andning, din röst, dina underfundiga funderingar om livet och världen. 
 
Jag ser på dig, luktar på dig, känner på dig, lyssnar på dig, som om det är där någonstans som jag kan hitta något slags svar. Och det är sant. Det är där som svaret finns. Det är bara där som svaret kan finnas. I de stunder som vi får finnas tillsammans. Ingenting annat kan jag någonsin veta något om. 
 
Du är mitt livs stora kärlek. 
 
 
1 Lina:

skriven

❤️❤️

Kommentera här: