Tillbaka

 

Igår flyttades en mycket medtagen liten ninja ner från BIVA till 64:an. Nu klarar han sig själv utan hjälp för hjärta och blodtryck och nästan utan extra syre. Om han har varit svag innan så är han mycket mycket mycket svag nu. Fram tills igår eftermiddag har vi vänt honom med jämna intervaller i sängen för att han inte ska ligga i samma läge för länge. Först när vi kom ner till 64:an började han röra sig själv i sängen. 

Infektionsvärdena visade att det måste finnas en bakterie någonstans och läkarna fortsatte leta hela veckan utan att hitta något. Han har fått fem olika antibiotika för att täcka alla olika möjligheter, vilket i sig antagligen är orsaken till att tarmarna är inflammerade. Till sist i fredags kväll så hittade de den - legionella pneumophila. Om man har ett fungerande immunförsvar så blir man i regel inte sjuk av den, men med nedsatt immunförsvar så kan den orsaka lunginflammation. Legionärssjukan. 

I onsdags när de flyttade honom till BIVA var läget mycket mycket kritiskt. Han vägde runt 4 kilo för mycket i vätska och hade svårt att andas på grund av vätska i lungorna och svullnad i hela kroppen. Svullnaden gjorde honom nästan oigenkännlig. Han hade kateter sen natten innan för att hjälpa honom att kissa men kroppen släppte inte ifrån sig någon vätska. Planen var att sätta in en dialyskateter i nacken för att få ut vätska från kroppen. Det skulle vara ett mycket riskabelt ingrepp då han har låga trombocyter (som har som uppgift att stoppa blödning). Det var även tal om att sätta honom på respirator. Men strax efter att han kom upp till BIVA så började det droppa från katetern. Långsamt under två dagar så gjorde han sig av med vätskan. Han krynpte och krympte och till slut så blev han så liten som en liten prick på kudden bara. 

Jag trodde aldrig att 64:an skulle kännas som hemma men igår kändes det lite som att komma hem när vi kom ner till avdelningen igen. Idag är han fortsatt mycket medtagen och har ont i magen. Men långsamt långsamt börjar han få krafterna tillbaka.

Tack för alla fina kommentarer och stöd här och på annat håll. De hjälper mig att känna att vi inte är ensamma. 

1 Tove:

skriven

Så underbara nyheter! Vilken motståndskraft och vilja...önskar er nu andrum och återhämtning. Allt gott! /Tove

2 Anonym:

skriven

Så underbart att läsa! Hoppas det fortsätter att gå framåt och att lungorna hämtar sig nu när ni vet vad felet är. Skickar styrkekramar!

3 Anonym:

skriven

❤❤ tänker på er!

4 Anonym:

skriven

Åh vad skönt att höra! Jag förstår att det är fortsatt besvärligt, men vilken lättnad att ni fått flytta ner på avdelningen. Miraklens tid är inte över! ❤️ Gunilla

5 Anonym:

skriven

Erika, jag tänker på er ofta och läser med sorg om försämringen och med förhoppningar om förbättringen. Och jag önskar innerligt att det bara fortsätter och fortsätter förbättras. Hälsningar Marie, Rosas mamma.

6 Lina:

skriven

Så glädjande att läsa om förbättringen ❤️, har tänkt så mycket på er ❤️❤️, oförståeligt allt ni går igenom😔, nu önskar vi fortsatt bättring, mycket styrka och kärlek till er 🤗❤️❤️🤗Massor av kramar

7 Anonym:

skriven

Många kramar till Luca från Karl Axel genom mamma Lizzy 🤗

8 Lina:

skriven

Hej på er 💕, vi tänker så mycket på er och hoppas från djupet av våra hjärtan att Luca mår bättre och bättre❤️. Många varma kramar ❤️

9 Anonym:

skriven

Många kramar från din kusin Johanna

10 Anonym:

skriven

Många kramar från din kusin Johanna

11 Petter:

skriven

Man ser bilderna och gråter lite i hjärtat. Tänker på er. ❤️

Kommentera här: