Livet nu

 

Bombom hjälpte mig att rensa ut lägenheten. Det var svårt, så svårt. Så många minnen. Så mycket hopp. Så mycket besvikelse. Så mycket vårt liv. Så mycket Luca. Efteråt så knöt känslorna ihop sig i magen och som vanligt så förstod jag vad de handlade om först efter att jag släppt ut dem. Jag insåg att det inte bara handlar om Luca, om min saknad efter min älskade son. Det handlar till en stor del om mig själv. vem jag är. Jag var så mycket hans mamma. På grund av omständigheterna så mycket mer än de flesta föräldrar. Så mycket av mitt liv var fokuserat på honom. När han inte finns längre, när jag nu rensar ut vårt gemensamma liv, så märker jag hur lite av det jag trodde vad jag som finns kvar. Så lite att jag lämnas med en känsla att jag inte ens finns. Att jag inte ens existerar.  

De första fem eller sex tillfällena hos min terapeut bestod av att jag berättade om allt som varit, om Luca och hur han var och om allt som vi gått igenom; år för år, månad för månad, och ibland - när vi gick in på de svåraste perioderna - dag för dag. Terapeuten har ofta stannat upp och frågat mig hur det känns att prata om det. Mitt svar har alltid varit att det känns bra. Även om tårarna rinner så känns det bra. Det är inte svårt för mig att prata om Luca eller allt som vi varit med om. För det är där jag är känslomässigt. Alla mina känslomässiga och själsliga nervtrådar har varit kopplade till honom. Varje ögonblick som vi gick igenom så var jag där, hos honom, i både kropp och i känsla. I ren kärlek. 

Det svåra för mig är att inte prata om Luca. Att leva det här livet där allting inte kretsar kring mitt älskade barn hela tiden. Att skapa nya nervkopplingar som inte bara är riktade mot honom utan mot allt det andra fina som livet fortfarande består av. Det var först när vi efter några sessioner gått igenom de senaste åren och kom till nuet - livet efter den 5 juli - som jag kände jag att det blev svårt. Jag kände motstånd mot att fortsätta prata. 

Terapeuten sträckte ut båda händerna och sa att den ena handen är det som varit. Så skiftade hon blicken mot den andra handen och sa att nu behöver vi rikta fokus mot det som är. Det blev tydligt för mig att alla mina trådar var riktade mot den första handen. Den var röd och varm och pulserande och svår. Den andra handen - livet som det är nu - var enkelt men vitt och kallt. Kalt.

Jag har ofta tänkt att det svåra för mig är inte att acceptera det som hänt. Luca skulle bli sjuk, vi skulle gå igenom allt som vi gick igenom och han skulle dö. Jag var så närvarande i allt så det känns som om jag inte kan ifrågasätta det. Och Luca har det så bra nu. Jag vet det. Det svåra för mig är att acceptera livet som det är nu. Ett liv utan sjukhus, sömnbrist och omänskliga behandlingar. Med jobbet som jag saknat så och med en fantastisk familj med helt friska älskade bonusbarn. Men med avklippta nervtrådar.

Jag förstår att det tar tid. Det är redan en stor skillnad jämfört med de första månaderna efter hans död, när världen mest kändes som ett absurt skämt. Nu känns den mer på riktigt och jag känner mig som en del av den. Men den är tom och platt och jag vet fortfarande inte riktigt vem jag är i den. Jag förstår att det inte går att tvinga fram. 

Nu firar jag i alla fall jul i ett helt sammanhang, i London med bröder och brorsbarn. Det känns bra. Luca är med mig. Alltid.   

        
 
 
 
 
1 Anonym:

skriven

Kära Erika! GOD JUL till dig och hela stora familjen, här hemma och i London och på andra platser. Luca ingår för alltid i din familj. Han kommer paradoxalt nog alltid vara närvarande i sin frånvaro, tror jag. Även när du nu sakta sakta fyller 'den andra handen' med innehåll... med pulserande liv och värme. Allt gott till dig och alla runt dig❤💚❤katarina ps Martin Lönbebo har skrivit en så fin uppmaning "Sköra i alla länder förena er, trösta varandra och gläd er åt livet, minns de döda och älska de levande."

Svar: God jul fina Katarina❤️
pussmonster.net

2 Lina:

skriven

Stor Varm kram fina Erika💗, Luca är med dig för alltid som du skriver 💞. Så fina bilder 😍💚. Ni finns båda i mina tankar varje dag💞. Hoppas resan till London gått bra, ta hand om er! Mycket kärlek & värme till er💗
Kramar

3 Anonym:

skriven

God Jul ✨Erika ❤️ Luca✨

4 Anonym:

skriven

En väldigt fin blogg om en fantastisk kille. Hoppas din jul var så bra den kunde.
Lina

Svar: ❤️
pussmonster.net

Kommentera här: