Sista andetaget

 

Han låg i soffan. Jag på en madrass bredvid honom på golvet. Jag låg så att mitt huvud skulle vara så nära hans som möjligt. Bombom låg bredvid mig och i soffans andra sida satt morfar och bonusmormor. Baba satt i en fåtölj intill. Det var tyst förutom Lucas långsamma tunga rosslande andetag. Det hade varit tyst länge, i flera timmar. Om och om igen hade jag räknat sekunderna efter hans utandning, räknat i väntan på om nästa inandning skulle komma. En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta. Så kom inandningen och jag började räkna igen. Jag hade slumrat till till ljudet av hans långsamma andetag när jag plötsligt reagerade på tystnaden. Alla fem reagerade och samlades runt honom. Han tog tre mycket lugna tysta andetag och så blev det helt stilla. Helt lugnt.

Vi grät alla i den stunden, men just då var mina tårar av lättnad. Äntligen min älskade. Äntligen äntligen äntligen får du vila. De vakenstunder som du haft de sista dagarna var så svåra. Smärtan, som nu fanns överallt i kroppen, blodet som återigen sipprade från munnen, tungan som trängdes för att hitta en plats och läpparna som inte längre kunde stängas. Ilamåendet, utmattningen, snurrigheten av alla medicinerna. Släpp taget, min älskade, tänkte jag om och om igen den dagen. Släpp taget nu, min älskade. 

Jag gråter mycket. Jag gråter av lättnad. Av förtvivlan, för att jag inte längre kan hålla dig. Men mest av allt av kärlek. För att jag älskar dig så och för att den kärleken aldrig kan ta slut. Jag kommer alltid att älska dig så. Jag kommer alltid att vara din mamma. Det kan döden aldrig ta ifrån mig. För mig så är du alltid närvarade. Men i en form där det inte finns någon smärta eller sjukdom eller rädsla. Jag är så tacksam för att du får vila nu. 

1 Lina:

skriven

Beklagar så innerligt Erika❤️, orden räcker inte till❤️. Men det är som du skriver, du kommer alltid, för alltid vara hans fina mamma, Luca kommer finnas med dig för alltid❤️.

För alltid är han också i våra hjärtan, din fina son, vi glömmer dig aldrig Luca💚, du är alltid en del i vår familj.
❤️

2 Anonym:

skriven

❤️

3 Anonym:

skriven

Allra varmaste deltagande och många många tankar till dig nu Erika, Lucas Mamma för evigt. KÄRLEKEN dör aldrig. Den bär vi inom oss och den lever, liksom minnet av Luca.❤❤❤katarina

4 Anonym:

skriven

Ooooooo...Kärlek.Den obegripliga döden.Tack för att jag har fått lära känna Luca lite genom dina ord här. Fortsätt gärna att berätta om honom. Vilket land ska vi åka till nu?Kramar Malin

5 Anonym:

skriven

❤️❤️❤️

6 Anonym:

skriven

Har inga ord ❤️ Lev så gott det går. Lev för Luca.

7 Sandra:

skriven

Kära älskade Erika, ingen borde få uppleva sådan här smärta. Inte Luca och inte du. Som Clara skrev på fb - det borde vara omöjligt. Dina ord på den här bloggen är så beskrivande, har alltid varit, de skär ända in i hjärteroten. Tack för att du delat med dig, av allt. Vi finns här när du vill träffas och när du vill prata.

Kärleken tar aldrig slut.
/s.

8 CJS:

skriven

I våra hjärtan lever han för alltid. <3 <3 <3

9 Tijen:

skriven

LOVE

10 Melinda:

skriven

Så oerhört, obeskrivligt smärtsamt och ledsamt att höra, Erika. Vi skickar vårt varmaste deltagande till dig och hela familjen.
/Familjen Almström och Lea

11 Anonym:

skriven

❤️

12 Anonym:

skriven

💚

13 Anonym:

skriven

💚❤️

14 Eda:

skriven

Erika, du är bästa mama jag känner och du kommer alltid vara så.
Med kärlek och solidaritet...

Kommentera här: