En bra dag.
Vi har inte haft bra dagar på ett tag. Jag var säker på att det inte skulle bli fler. Men idag var en bra dag, från början till slut.
I brist på ord
I brist på ord lägger jag upp en bild på Luca när han ger godis till vårdhunden Torsten som kom på besök häromdagen. En med en häst som vi träffade på idag. Och en med bästa kompisen.
Luca är trött men fortsätter att häpna alla med sin till synes outsinliga livskraft.
Hemma
Efter att ha varit inlagda i några dagar kopplades ASIH in och vi fick komma hem. Luca blev oväntat bättre, mycket av svullnaden i käken gick ner och han fick några mycket fina dagar hemma. Han har varit så nöjd med alla som har kommit och lekt med honom
och han har fått så mycket lego så vi fick möblera om i vardagsrummet (som numera inte heter vardagsrummet utan legorummet). Han har en morfinpump som han bär runt med i sin apväska och som han kan trycka på när han får ont.
Men dagens MIBG bekräftade vad vi redan visste. Cancern har spridit sig och finns nu överallt i kroppen. En annan dag ska jag skriva om allt det vedervärdiga svåra. Om förberedelserna och samtalen som vi haft med det palliativa teamet som nu tar hand
om honom hemma. Nu skriver jag om det fina för nu är det bara det som gäller. För Lucas skull. Om Lego och sushi och lekar och film och tårta och popcorn och alla och allt som Luca älskar. Jag är övertygad om att han just nu är mycket lycklig.
(Om någon undrar vad cowboyens skägg består av så är det självlysande slime).
