Ett omöjligt beslut

Jag tänker mycket på de fyra fantastiska månader som vi fick med Lorlatinib. Jag tänker på dem mellan de många olidliga stunder som vi haft sen vi kom till Barcelona. Tumörsmärtan när vi kom hit, inlagda för en jobbig behandling och sen feber och inlagda igen.

Luca fick spendera även sin femårsdag på sjukhuset. Han hade inte mycket krafter, men han blev glad när hela personalen sjöng för honom och bombarderade honom med presenter. Han fick tillräckligt med lego så det räckte hela veckan som han var inlagd (han har inte orkat bygga själv men trivs bra med att ligga och se på när någon annan bygger). Igår fick vi komma "hem" och idag har han äntligen haft en bra dag igen.

På måndag ska vi ta prover för att kolla värdena. De måste vara på en viss nivå för att han ska kunna få immunterapin veckan efter. Studiens regler. Om de inte är det så måste vi vänta en vecka till, vilket varken vi eller dr.M tror är möjligt med tanke på hur snabbt tumörerna växer. Då måste vi fatta ett mycket svårt beslut. Alternativet med ännu en omgång cellgifter dök upp, men då är risken att vi befinner oss i samma situation om tre veckor igen. Ett annat är att vi åker hem, och endast ger palliativ vård.

Jag skriver dessa ord som om de bara är ord. Som om de går att skriva på samma sätt som andra ord. Det går inte, men ändå så gör jag det. Jag skriver orden, men jag förstår inte hur det är möjligt. Hur kan man skriva om universums undergång, alltings början och alltings slut? Den plats där allt förlorar sin mening, där inga ord eller tankar längre finns? Det går inte, men ändå så är det ord som jag ser framför mig på skärmen. Ett omöjligt beslut. Ord.



1 S:

skriven

Det borde finnas en "ogillaknapp" att trycka på ....vilket omöjligt val ni kan komma att ställas inför! Låt oss hoppas att behandlingen kan sättas in och att Luca svarar bra på den.Kramar <3

2 Tove:

skriven

Så starkt att du kan samla dina tankar i denna svåra stund. Önskar så att allt vore annorlunda. For now we see through a glass, darkly... Kärlek och hopp!

Svar: but then face to face: now I know in part; then shall I know even as also I am known.❤️
pussmonster.net

3 Anonym:

skriven

❤️❤️

4 Anonym:

skriven

❤️❤️❤️

5 Anonym:

skriven

Tänker på er i denna omöjliga situation. Orden räcker inte till. Ändå formulerar du Erika och låter oss vara med er. Det är stort. För det är livet. Just här och nu. Tillsammans. Ni är inte ensamma💞💞💞Katarins

6 Anonym:

skriven

❤️❤️❤️

7 Anonym:

skriven

Jag tänker på er, på dig. Och jag hoppas att styrkan av alla oss som tänker på er, på Luca, ska ge oss ännu ett mirakel. Kram

8 Olga:

skriven

Kommentera här: