Tid som inte finns
Jag får ofta meddelanden från någon som säger att de inte har några ord (bara värmande hjärtan, vilket betyder väl så mycket). Just nu har jag inte heller några ord. Eller jag har skrivit många ord sen vi kom hem. Men orden blir inga meningar, de
får inget sammanhang. Så nu lägger jag upp två bilder från veckan istället och skriver bara några korta rader.
Luca har mått bra mest hela tiden sen vi kom hem. Fick fira födelsedag med sina närmsta kompisar. Idag fick han gå till förskolan som han längtat till. Men över fyra veckor sedan behandling har gått och värdena har fortfarande inte återhämtat sig. Benmärgen
orkar inte. Vi måste vänta mer. Tid som vi inte har. Tid som inte finns. Nu hoppas vi på att kunna starta ännu en cellgiftsbehandling på måndag. Sedan ännu en väntan på värden som ska vända och sedan förhoppningvis immunterapi i Köpenhamn, dit studien
nu har hunnit nå.
skriven
Vad fin han är! Tänker på er dagligen! Hälsningar Marie, Rosas mamma.