Det verkar som om vi kommer in i världen för att ha en uppfattning om allting, eller vad folk kallar "att ha en bildad åsikt om allting". Men är det verkligen så?

Bör du ge din åsikt utan att någon frågar dig, eller är det ett intrång och en stor brist på utbildning från din sida, att du inte respekterar gränsen för andra människors liv, den andra personens gräns för att vara och göra vad han eller hon vill?

Det jag föreslår är en reflektion över hur man kan leva bättre tillsammans med andra människor, utan att bli störd av den andres närvaro eller attityder.

Har du någonsin stannat upp och insett att när du försöker att införa ditt omdöme på allt och alla, så agerar du oftast med fördomar?

Många gånger försöker folk inte ens informera sig om ämnet i förväg och "kastar första stenen", kritiserar och skapar onödigt obehag.

Fyra steg för att hantera kritik

Kritik är alltid välkommen om den är konstruktiv, och om den kommer i rätt ögonblick, dvs. när personen öppnar sig för dig och ber om råd om något.

Försök därför att vara så neutral som möjligt i frågan och skapa inte mer kaos.

Försök att hjälpa till på ett varsamt sätt och visa att det alltid finns ett annat sätt att lösa problem utan att man blir förtvivlad eller ledsen.

Problemet är att förstå att vi gör våra bedömningar mycket mer intensivt och ofta när det gäller människor som står oss närmare, vilket är hemskt eftersom vi inte accepterar att de gör misstag.

Vi har i åtanke att våra släktingar ska vara perfekta, men var hittar vi denna perfektion? I oss själva? I någon? I ingen, eller hur?

Eftersom Vi är människor och vi gör misstag hela tiden. Ofta beter vi oss som bortskämda barn som vill ha saker som inte finns i verkligheten genom att döma människor eller genom att vilja att de ska följa vår egen livsfilosofi. Har du märkt det?

Det är svårt att bli av med den bortskämda sidan, för du måste förstå att det oftast är du själv som har fel och stör andra i din omgivning.

Det är svårt att märka när man kan hålla sin åsikt för sig själv och framför allt undvika att skälla på människor bakom dem genom att döma dem för att de "inte är som man vill att de ska vara".

Låt oss tänka på att växa som människor och ha känslomässig mognad - inte kronologisk mognad - eftersom vi förvärvar den med tiden, även om det finns många tonåringar som är fångade i en 50-årings kropp och som inte ens vet vad de vill göra med sina egna liv fram till idag.

Så här är några tankar för att du ska försöka undvika att döma andra:

1. Försök att sätta dig in i situationen för den person som kommer att lyssna på ditt omdöme - det som du ibland tror är ett råd, men som ofta kan vara alltför hårda ord för att lyssna på.
2. Lyssna noga på vad personen säger, men försök att inte ge färdiga svar. Det är trots allt personen som måste hitta lösningen på problemet, inte du.
3. Om du ger näring åt den dömande cirkeln runt omkring dig kommer du bara att skapa bedömningar om ditt sätt att vara i ditt liv. Många gånger kan detta leda till konflikter. Så bryt denna rutin och försök att leva ett lättare liv, utan att ha ansvaret för att kontrollera andras liv, och utan att någon kontrollerar ditt liv.